Sofie Thörnqvist

Jag har varit ganska depp hela denna vecka, kan bero på alla uppgifter som jag ligger efter med.
Kan också bero på att jag aldrig slutar förvånas. Jag har haft ett förhållande med en känslolös människa i 2,5 år som varken bryr sig om jag skulle vara levande eller död för tillfället. Jag kan verkligen säga det och mena det, jag har förnekat det för länge för att inte kunna vara ärlig. Jag vet inte varför jag bryr mig, varför jag äns lägger ner tankar till en människa som gjort mig så illa. Men jag kan bara inte förstå....Hur klarar du av att leva med dig själv? Är du stolt över den du är och har varit? Ångrar du ingenting? Vafan försigår i din hjärna egentligen?

Jag skäms så otroligt mycket för hur många tårar jag fällt för denna människa, saker som jag gjort för att få tillbaka honom. Jag skäms över den du är idag och jag skäms över att jag gått på din helt klart fejkade kärlek som du givit mig. Du blåste mig totalt, utan att bry dig om vilka sår du lämnade. Det är inte bara ett svek du gjorde. Allt du lovade mig bröt du.